Lugn eftermiddag.

Jim har åkt ut till sjöss och jag och Theodor passar på att chilla i soffan och titta på dåliga tv-program. Känns mer och mer som att man hittar "sin roll" i livet som morsa. Alltså i början var jag så mesig. Totalt livrädd för att göra fel och bli kritiserad av andra. Dom första dagarna vågade jag inte byta blöja själv. Trodde att han skulle gå sönder så fort jag tog i honom. Samma med att klä på honom kläder. Jag vågade verkligen inte. Vi bodde på soffan i en hel vecka. Grejen var att jag kunde inte sova. Kunde inte sluta titta på honom för jag trodde seriöst att han skulle sluta andas så fort jag tittade bort. Detta resulterade i att jag inte sov nånting så vi bodde på soffan så att jag kunde försöka slumra framför tvn. Sjukt va? Dessutom grät jag så fort jag tittade på honom en längre stund. Det var skitjobbigt. Inte för att jag var ledsen på något vis alltså. Mer för att jag inte kunde greppa att vi hade fått vår bebis äntligen. Alla känslor svämmade typ över. 

Nu däremot känner jag mig tryggare. Har liksom hittat min roll på nått sätt. Nu byter jag mer än gärna blöjor. Och kläder. Har blivit asnojig. Tjatar på Jim hela tiden ; försiktig med hans huvud, akta så du inte har sönder honom, ja massa sånt. L Ö J L, jag vet men jag kan inte hjälpa det. Skriker han när han är his Jim så rusar jag fram "ge mig min bebis!" Hahaha. 

Häromdagen kom en främmande tant fram i affären när Theo satt i babyskyddet. Så började hon typ prata med honom och det gick väl bra. Ända tills hon började klämma på hans små fossingar och jag förvandlades till ett argt lejon ungefär. Ja jag är skittöntig jag erkänner. Känner knappt igen mig själv om jag ska vara ärlig, hahaha. 

Nu ska jag ta och äta lite Kina-mat!  Theodor vilar lite haha. 




Kom ihåg