Det är så sjukt egentligen, för innan jag blev gravid så såg man morsor posta på fejjan och instagram hela tiden "vad gjorde jag innan dig?" (Om sina barn alltså) och jag fattade aldrig vad dom menade. Men nu förstår jag, för hur hårt jag än tänker så kan jag fan inte minnas hur livet kändes innan Theo fanns. Vad gjorde jag hela dagarna? Vad tänkte jag på om dagarna? Vad längtade jag efter? Jag kan verkligen inte minnas! Sen det där med känslorna.. Ibland kunde jag störa mig på folk som menade att " man vet inte vad kärlek är föränn man fått barn!". Nu förstår jag det också. Man känner känslor nu som man inte trodde var möjliga. Helt galet. Däremot stör jag mig fortfarande på folk som skriver till nyblivna morsor "grattis till meningen med livet" , det stör mig därför att det finns faktiskt folk som lever hela livet utan att skaffa barn (frivilligt eller ej!) och jag tycker det är taskigt att nästan mena på att deras liv då är meningslöst?! Finns garanterat dom som inte vill ha barn men som är fullt lyckliga för det. Luddigt va? Men förhoppningsvis fattar ni hur jag menar.. Observera att jag visst tycker att Theodor är meningen med mitt liv! Jag menar bara att man kan ha ett meningsfullt liv även utan barn. 
God natt önskar vi!