Förändras man som gravid?

Innan jag blev gravid så tyckte jag att alla som blev gravida förändrades väldigt mycket. Alltså inte på något dåligt sätt, men de var bara inte riktigt "samma" som förut. Och jag undrade hur det kunde bli så egentligen. Eller om dom kanske "gjorde sig till". Nu när jag själv är gravid så känner jag själv hur jag förändrats och kan inte riktigt förklara på vilket sätt. Men visst händer det något med en när man väntar bebis.. Jag tror det är svårt för någon som aldrig varit gravid att faktiskt förstå vilken enorm grej det är för dom som är gravida. Man kanske har väntat länge på att bli gravid och när man väl blir det så är det inte så konstigt om man förändras lite. Det växer ju en liten människa inom en. Vilket enormt ansvar man får helt plötsligt. Och även om allt i vardagen inte handlar om bebisar så tänker man faktiskt på den lilla varelsen man bär på, 24 timmar om dygnet. Hela hela tiden finns bebisen i tankarna. Då är det svårt att förbli "samma" person ur andras synvinkel sett. Helt plötsligt ägnar man inte en enda tanke åt partynätter, man börjar undra hur man ens orkade festa så mycket hela tiden för så jävla roligt var det ju inte ens. Man tänker inte längre på dom där skitsnygga skorna man såg i en affär, nu tänker man mer på dom söta små plaggen på barnavdelningen och den mjuka lilla filten man såg. Allt som man tidigare sysslat med byts liksom ut mot bebistankar. Tror det är samma för pappan på nåt sätt. Han gillar inte att festa längre trots att han varit partykungen själv. Finns garanterat dom som tror att han säkert vill gå ut och supa sig dyngrak utan någon som helst mening men att jag skulle hindra honom. Jag har aldrig varit den personen som hindrar folk att göra vad dom vill så så är det inte. Men som jag säger så tror jag att killen förändras också när en bebis är påväg. Visst att barnet är i min mage alltså men pappan känner ju också bebisen varje dag när den bökar runt där inne så jag tror nog att han känner ett visst "ansvar" eller vad man ska kalla det, och därför hellre väljer att stanna hemma med sin tjocka gravida tjej. 

Inget av det jag tyckte var intressant förut är särskilt intressant längre. Jag som alltid älskat alla mina skor tilexempel, jag kastade varenda jävla sko för att jag rensade för att göra plats för en bebis i hemmet. Det hade jag aldrig någonsin trott om mig själv. Mina skor var ju heliga. Men det var inte ens jobbigt att kasta dom, det var helt plötsligt en självklarhet. Samma med handväskor och när jag rensade garderoben. Blev inget spara "för det kan vara bra att ha". Måste få plats till bebis och hans saker. 

Jag är lyckligare nu än vad jag någonsin varit. Och det kommer bara bli bättre när bebis äntligen är här.

Vad tycker ni? Har ni/eran kille förändrats under graviditeten? Hur tänker ni kring allt? 





Kom ihåg