Mina tankar om förlossningen.

i Allmänt | 3 Kommentarer
Jag har ju funderat en del på förlossningen det senaste. Jag är inte ett dugg rädd eller nervös faktiskt. Jag fattar ju att det kommer göra sjukt ont och att jag antagligen kommer vilja dö, haha. Men å andra sidan så måste ju bebis ut och jag känner att det är bättre att ha en positiv syn på det hela. Inte tänka på hur ont det kommer göra och att hela muttan kommer se ut som en pirog efteråt. Det är ju lätt värt det i slutändan iallafall. Man får ju liksom en bebis som belöning.
 
Smärtlindring.
Jag är livrädd för sprutor och nålar och allt sånt. Jag tänker nu (mycket väl medveten om att det kan ändras innan det är dags!) att kvinnor förr i världa födde utan nån som helst bedövning och dom överlevde. Jag taggar lustgas så länge det går, så får vi se. Men det är iallafall det jag är inställd på just nu.

Det jag faktiskt är nojjig över, är att det plötsligt ska hända något oväntat och att det ska bli akut snitt eller nåt. Nåt som jag inte är beredd/inställd på. För då kommer jag känna att jag tappar kontrollen och då får jag kanske panik och då rasar hela min plan, haha.
 
Det som är viktigt för mig är att hela tiden veta vad som händer med min kropp. Då känner jag att jag har kontroll och då är det lugnt. Jag har läst på en himla massa för att jag vill förstå vad som händer och varför det gör ont. Sålänge jag känner att jag har koll/kontroll så kommer det gå hur bra som helst.
 
Sen är jag lite nervös för att jag ska skita ner mig. Men jag räknar med att det ska hända, så slipper jag bli förvånad, haha. Det är smällar man får ta ;)
 

Hur kände/känner ni inför er förlossning? Vad hade ni för smärtlindring? Har ni några tips överhuvudtaget så dela gärna med er!
1
» Elin

Det tycker jag att du ska göra, blir såå gott! :-)

Läste ditt inlägg, har också börjat läsa lite om all dess smärtlindrig, även jag är väldigt spruträdd men även sjukhusrädd. Barnmorskan sa att jag kommer växa in i det men det är ändå jobbigt att man känner en viss oro.

Svar: visst är det jobbigt? jag har också en viss sjukhusskräck, nästan så jag blir svimfärdig bara jag går in på vårdcentralen haha! men jag hoppas att allt ska gå bra sålänge jag inte får panik!
Michelle

2
» Elin

svimfärdig, jag känner igen mig exakt i dina ord!

3
» Sandra - mamma till Lykke

Jag försökte bara att tänka "det blir som det blir" inför min förlossning. Hade inga krav eller måsten (mer än att jag gärna ville bli informerad om vad som hände). När det gälde smärtlindring tänkte jag att känner jag att jag behöver så tar jag det. Lustgasen ville jag testa, mest för att jag var nyfiken. :)

Är nöjd med min förlossning. Att det gör ont är alla medvetna om. Testade lustgas, älskade den men den funkade inte när värkarna blev för täta och för kraftiga. Fick värkstimulerande dropp då jag öppnade mig lite för långsamt och värkarna blir hemska väldigt fort av det. Ville ha ryggbedövning, behövde inte epidural då det inte var långt kvar av förlossningen. Fick spinalbedövning istället och det var helt underbart. Är heller inget fan av nålar men då brydde jag mig inte alls. Hade så pass ont av värkarna så att bli stucken kändes som en liten skitsak. ;) Var lite obehagligt, men mest för att jag var tvungen att ligga still. Nackdelen med ryggbedövningen var att det började klia på kroppen och att jag knappt kände krystvärkarna. Fick kämpa på som en galning med muskler som "inte fanns". Ändå var hon ute på 40 min.

Mina två största skräckscenarier under förlossningen var (som många andras) att skita på mig och att spricka. Jag kan säga så här. När jag låg där och tog i för kung och fosterland så tänkte jag ungefär så här "jag struntar i om jag skiter ner hela rummet, bara det här är över snart". Vet inte om det kom något bajs, och gjorde det det så togs det bort väldigt diskret. ;) Sprack gjorde jag lite och fick sy 5 stygn. Det kändes varken att spricka eller att sys. Efteråt kändes det lite stramt men inget att klaga på. :) Vet att det är olika för alla men ville ge dig lite positiv info. :)

Det jag tycker att du ska göra är att försöka att inte känna att du MÅSTE ha kontroll. Det kan hända att du blir besviken då. :) Kroppen är fantastisk. Låt den sköta allt och försök att bara "hänga med". Du klarar det, heja heja ! :)


Kom ihåg