Tänkte dela med mig av lite tankar kring uppfostran. Ett ämne som många tycker olika om.

Hur blev jag själv uppfostrad och fick lära mig rätt och fel?

Min pappa var den stränga av föräldrarna. Inte elak på något vis men hade han sagt något så var det så.

Ingen idé att tjata. Gjorde jag något jag visste att jag inte fick så fick jag ta straffet sen.

Utegångsförbud var ett vanligt straff om jag inte skötte mig. En gång fick jag ett värre straff och det var för att jag hade svurit åt min mamma. Min pappa var nämligen uppväxt runt om på olika militäranläggningar i världen då min farfar jobbade inom det militära. Tror det var därför han var så sträng själv eftersom att han växte upp så.  Straffet jag fick när jag hade svurit var att jag skulle ta ett anteckningsblock och sitta i mitt rum och skriva "Jag Michelle, lovar att aldrig svära åt någon vuxen igen." Och jag skulle skriva det på varje rad gång på gång tills jag hade täckt typ 3 hela fram och bak-sidor i boken. Det var skitjobbigt. Därför skötte jag mig i fortsättningen.

 

Det värsta jag vet är folk som gapar och skriker på sina barn.
Det är nog fan vanligare än vad man tror. En gång var jag på ICA och där fanns en mamma och en mormor (antar jag) och en liten kille på kanske 6 år. Han var lite busig och bångstyrig och både mamman och mormorn stod och bara gapade och vrålade på honom att han var dum i huvudet och allt möjligt. Det hela slutade med att mamman tog tag i hans ben (han hade lagt sig på golvet och skrikit i ren frustration) och släpade honom ut ur affären. Hade jag varit äldre vid tillfället så hade jag vågat reagera och säga till. Men jag var blyg/rädd/feg. Ingen annan sa eller gjorde nånting heller. Stackars barn.

 

Jag tror inte att man gör situationen bättre av att gapa på sina barn. Det finns något som heter verbal misshandel men det verkar många ha missat. Jag tror istället att man ska - redan från början när barnet växer upp - böja sig ner till barnets nivå och FÖRKLARA på ett bra sätt varför han/hon inte får göra si och så. Tillexempel, istället för att skrika "STÄDA DITT JÄVLA RUM ANNARS FÅR DU FAN INGA JÄVLA JULKLAPPAR!!!" Så kan man ju förklara att "nu vore det väldigt bra om du kunde städa ditt rum så att det ser rent och fint ut om vi får gäster". Kasst jävla exempel men jag hoppas ni fattar poängen?

 

En annan sak jag ogillar är när föräldrar trycker i sina småbarn socker dag in och dag ut och sen klagar på att barnet är hyper och inte vill sova på kvällen. VAD FAN TROR DU?!!

När Theodor blir så gammal så att han ens får äta godis så blir det på Lördagar och inte annars. När jag var liten fick man LÖRDAGSGODIS. Nu verkar det som att ungar får godis till frukost, lunch och middag ibland?! Ja det är sant, det finns faktiskt folk som låter barnen äta godis precis när den vill - jag har själv sett det! FY. Samma med läsk. Det verkar dom få dricka till varje måltid. Själv tänker jag förbjuda läsk annat än på lördagar för jag tycker det är jävligt onödigt att fräta sönder tänderna på stackars ungen.

 

När jag var liten och ville ha något (utöver min veckopeng) så fick jag oftast deala med pappa. Alltså tillexempel, ville jag ha en grej, en väska eller vad som helst, så fick jag göra ett "jobb". Det kunde variera, allt från att klippa gräset till att sköta tvätten. Det lärde mig att jobba för sakerna. Jag fick inte allt serverat och det är jag tacksam för idag. Så det tänker jag också använda mig av när Theo blir äldre.

 

Hur tänker ni kring uppfostran? Tror ni att skällande och gapande gör någon nytta eller är ni på samma spår som mig att det är bättre att hålla en lugn ton och förklara? Vad hade era föräldrar för tricks när ni var små?