Tålamodsprövning
Jag har alltid haft fruktansvärt dåligt tålamod. Om nånting går emot mig efter första försöket så brukar det sluta med att jag slår sönder nånting. Att skaffa barn har varit den största tålamodsprövningen i mitt liv. Idag är en sån dag som jag, nu när det snart är läggdags och jag ligger i sängen och funderar, undrar hur fan jag överlevt denna dag?!
Första gråten från mig kom redan kvart över sju imorses. Ja, Theodor var helt galen. Ville inte äta, inte sova, inte leka, INGENTING. Åkte hem till min mamma och beklagade mig och grät en skvätt. Jag.är.SÅ.trött.
MEN VILA DÅ FÖR FAN NÄR UNGEN SOVER?!
1) Min unge sover inte. Inte på dagarna. Jo det gör han visst men bara sålänge jag står och gungar honom i famnen. Lägger jag honom i vagnen eller någon annanstans så slår han upp sina små blå efter tio sekunder.
2) Det handlar inte om att jag behöver VILA. Jag behöver: Gå och lägga mig. SOOOOOVA. Och vakna utvilad. Jag behöver komma ner i en ordentlig djupsömn (jag snackar typ KOMA!). Hur mycket jag än VILAR på dagarna så kommer jag ändå vara trött. Ni som inte har barn ni fattar inte vad jag pratar om och ni som faktiskt har barn men ändå inte vet vad jag pratar om, SLUTA LJUG. Ni vet precis!
Hur som helst. Han har varit gnällig hela dagen men jag antar att det är för att han kommit in i nästa utvecklingsfas. Det går över. Snart. Jag älskar min unge hur jobbig han än är (han är väldigt sällan jobbig.) Jag är nog extra känslig för att jag har mensvärk också. Är det bara jag eller har mensvärken blivit värre efter man fick barn?!
På onsdag ska vi kanske på babymassage. Undrar var Theo kommer tycka om det?
1
» Marie
jag förstår precis och gillar verkligen då folk/mammor berättar hur det är, det ska annars låta så rosenrosa hela tiden. Det är det också, men det är jobbigt med, man behöver få sin tid, behöver få sova osv. I natt vaknade Isabelle 2ggr och sedan svår att få somna om, då vart jag supergrinig till sist, men fick henne somna tillslut, men jag då, inte somnar jag om lika lätt.